Ensamhet och känslor...

En liten känsla av lycka, solen kollade fram idag...
Men jag kan inte komma ifrån den känslan som finns inom mig.
Jag försöker och försöker men till ingen nytta.
Oavsett vad jag gör, ser du inte, bryr du dig inte
Hopplöshet, obetydlig, är tankarna och känslorna som finns inom mig
Jag vill, men vågar inte
ta steget och säga det högt.
Rädd att bli nekad, att bli sårad igen
Du vet att jag inte vill gå där igen,
och jag vet det också,
men ändå kan jag inte sluta
För även om jag är glad på utsidan,
äter den tomma känslan upp mig från insidan.
Hjärtat värker när jag ser dig, är med dig.
Jag försöker ta avstånd men det gör ännu ondare.
Men det är nog bäst att försvinna,
 att bara förbli ett minne, om ens det.
Vi vet båda hur ont det gör och jag vill inte såra dig, inte se dig gråta.
Så även om det gör ont, ska jag inte säga det till dig
Jag är van vid smärta, att leva ensamt.
Vill inte utsätta dig för samma sak.
Det är bäst såhär, för din skull.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0